I skrivande stund önskar jag att jag kunde göra som Clementine och Joel.

Radera mitt minne. Låt mig glömma allt som hänt.

 

Blommor hade börjat växa i mitt hjärta. Jag kände hur fina de var, men det gjorde självklart ont. Fastän smärtan, så hoppades jag på att de skulle överleva eftersom blomster i mitt hjärta är väldigt sällsynt.

 

Jag minns att jag inte kunde förstå hur ett hål hade fyllts med något så vackert.

Men dagen kom, och de vissnade.

Så snälla, låt mig glömma att de var där en gång.